Hej. Nu är det dags för några ord igen. Egentligen inte nödvändigt eftersom IPCC:s rapport 5:2 (http://www.ipcc.ch/) kommer nu i mars. Då får vi veta allt om vad klimatförändringarna kommer att innebära för jordens befolkning. Men jag fattar ändå pennan för om jag och du var för sig och tillsammans, lägger manken till så kan vi Rädda världen. Så kommer jag att skriva; jag och du, för egentligen kan jag bara prata för mig själv men det känns så ensamt så jag tar med dig på samma gång. En del kommer du kanske inte att hålla med om medan annat passar bättre.

Dagens funderingar utlöstes av en DN-artikel om Keeling-kurvan (http://keelingcurve.ucsd.edu/) där kontinuerlig avläsning av uteluftens halt av koldioxid (CO2) redovisas. Där stod att för första gången har nivån nu nått över 400 ppm (miljondelar). Jag påmindes då om mina föreläsningar om bättre arbetsmiljö. För 20 år sedan visade jag kurvan för utomhus-CO2. Halten var stigande och låg då på drygt 350 ppm. Sedan pratade jag om de 1000 ppm CO2 som är ett riktvärde för när det är dålig luft inomhus, i såväl Arbetsmiljölagen som nuvarande Miljöbalken. CO2 används som en indikator på dålig ventilation för att CO2 är lätt att mäta. Det finns också ett övre börvärde för god inomhusluft på 800 ppm, omnämnt bland annat i allergiutredningen 1989. Vad jag vet saknas direkta samband mellan halten CO2 och ohälsa. Jag frågade mig själv lika mycket som de närvarande ”eleverna” (mestadels rektorer och skyddsombud) hur riktvärdet inomhus ska kunna klaras i framtiden om utomhushalten fortsätter stiga.

Och halten fortsätter att stiga. Vilken effekt som CO2 i sig har kan man säkert tvista om men om CO2 kan användas som indikator även utomhus till exempel för en klimatförändring som vi inte vill ska hända, må det så vara mer värme eller kyla, översvämning eller torka, så är det dags att jag och du gör något.

Tidigare har jag uttryckt missnöje med den palmolja som finns i snart sagt all mat som inte är rena råvaror. Tack vare mina och dina protester ska nu den palmolja som används av en del företag vara ekologisk med full spårbarhet. Så jag och du kan påverka det som sker. Nu ska vi påverka för att rädda världen och på ett sätt som är ganska kul.

Som bekant (tack Snowdon) ser Storebror vad jag och du gör på nätet. Allt som skrivs där kallas ”Big data”. Alla sociala medier trålas igenom efter ord och ord som nämns mest innebär trender. Ordfångsten från Big data analyseras och mina och dina texter kan tillsammans med alla andras skrivna ord användas till att förutse framtiden och kommande händelser som melodifestivalvinnare eller annat viktigt. Nu ska jag och du se till att systemet hjälper oss att Rädda världen.

Med Bechdel-testet visas om en film är någorlunda jämställd genom att för att få godkänt ska två namngivna kvinnor prata med varandra om något annat än karlar. I verkliga livet kan du och jag använda oss av ekoagape-testet, som innebär att för att få OK ska jag och du vid möten ha pratat om ekologi och kärlek när vi skiljs åt. Detta ekoagape överför vi nu till nätet. Genom att på alla tänkbara virtuella medier ideligen och med emfas skriva Rädda världen (= ekologi och kärlek) så kommer analyserna att påvisa att dessa ord är de vanligaste och därför viktigast. Rörelser som http://www.radikaliseraklimatpolitiken.nu kan få genomslag och ge stöd åt politiker som trots att de vill bli omvalda och behålla jobben, för att Rädda världen törs ta beslut som kommer att påverka mitt och ditt liv genom att rubba de invanda cirklar som vi rör oss i. Jag och du behöver makthavare med handlingskraft som vågar ta tag i klimatförändringarna samtidigt som detta inte enbart får bli en valfråga eftersom oavsett parti så sitter jag och du, ja vi alla i samma båt.

I vårt demokratiska samhälle gäller det att jag och du, vi alla, följer med och gör vad vi kan för att förhindra att vi människor som lever idag, mina barn och dina barn, och mina och dina barnbarn och barnbarnsbarn varav de flesta inte är födda än, får en sämre livsmiljö på grund av klimatförändringar. Det handlar om respekt för kommande generationer. Vi måste börja tänka mer på dem som ska leva på jorden i framtiden.

Jag känner mig som en domedagsprofet när jag tänker på vad klimatförändringarna har för effekter, kallaste vintern någonsin i New York, 2000-talets början varmast någonsin på jorden osv, för vem vet egentligen vad som ska hända. Det vimlar av åsikter i miljödebatten bland annat eftersom den inte är en exakt förutsägbar vetenskap. Ibland inträffar galopperande ökningar av något och ibland avslutas annat tämligen abrupt. Klimatförändringer innebär en rejäl utmaning oavsett vilken variant av framtidsförutsägelse jag och du tror på. Det känns också så dumt att såga av grenen som jag och du sitter på speciellt eftersom kaos troligen väntar efter fallet.

Det handlar mycket om vad jag och du är beredda att göra i ett krisläge. För krisläge anser jag att det är. Hotet att klimatet förändras är i slutändan allvarligare för mänskligheten än vilken udda framtidsprofetia som helst. Så nu kan jag och du inte stå som handfallna. Vi måste göra något.

Till att börja med måste jag och du enas om en framtidsbild som vi båda känner är bra och som vi kan stå för i alla väder. Med en gemensam framtidsbild har vi något att sträva mot. Inte så lätt att få till denna bild eftersom våra hjärnor lär vara lika olika som våra näsor, minst.

För mig symboliseras Rädda världen med en dröm. I had nämligen a dream där jag gick på Jorden bland blommor och blad, bland träd och djur, solen den värmde och livgivande regnmoln syntes. Problemfritt och harmoniskt, tills flisen satte sig i trampdynan och myggan började ina vid mitt öra, men ändå. Förutsättningarna för ett gott liv var goda.

Även med den bästa plan kommer oväntade saker att hända eftersom världen och människan är ett så invecklat och variationsrikt system att det som säkrast kan förutses är att något oväntat kommer att ske. Jag och du måste ändå oförtrutet och utifrån vår framtidsbild, kämpa för att Rädda världen med början nu och hela tiden framöver. Detta dels för din och min egna överlevnad och välbefinnande, dels för att framtidens mänsklighet ska slippa vara efterklok när de ser på våra gjorda val, dels för att det alls ska finnas människor som kan reflektera över tidigare generationers handlingar. Att människor dör är en sak, att människan dör är en helt annan sak.

En del i krisen är mina och dina vanor. Utifrån mitt medelklassperspektiv har jag och du det ju så himla bra i vardagen. OK, det finns dagar då allt känns sämre än vanligt men totalt sett har jag och du det bra i våra liv. Varför ändra på detta? Svaret är att jag och du, vi alla, ska Rädda världen.

Förutom att skriva Rädda världen på sociala medel kan jag och du fortsätta med att förändra de av mina och dina vanor som kan ha inverkan på klimatförändringen. Det är inte så enkelt att ändra på en vana som riktigt gottat in sig i kroppen på en.

Människan är lat i betydelsen av att vara angelägen om att spara energi av överlevnadsskäl, energi som ska kunna användas när den sabeltandade tigern plötsligt knackar på dörren till grottöppningen. Att ändra vana och kanske därmed livsstil kräver mental energi när det invanda spåret för nervsignaler i hjärnan ska växlas om till en ny väg för signalens ledning, med synapser som tycker att de har det så bra som det är. För vilken enskild synaps kan väl se den helhet som är en människa, än mindre begripa sig på människan i stort.

Alla människor är fantastiska och jag är övertygad om att jag och du kan Rädda världen genom att ändra våra vanor. Så låt oss för att Rädda världen göra de fantastiska saker som jag och du är kapabla till i såväl stort som smått.

Man kan förstås bli skiträdd och närmast paralyserad eftersom jag och du inte kan förlita oss på vårt sunda förnuft. Ingen har tidigare genom- och överlevt en sådan här klimatförändring utan jag och du måste lära oss ”i direktsändning”.

Jag och du har heller inte någon speciell att tycka synd om och hjälpa extra mycket eftersom det mer eller mindre och på olika sätt drabbar alla och slutligen: ingen har vi skylla på att detta händer. Det skulle kännas lättare att om det fanns någon klimatförändringsskurk vars misstag vi heroiskt skulle kunna reparera. Inte bli det lättare när de som troligen drabbas värst är kommande generationer som ska leva när jag och du inte längre kan göra något.

Det är jag och du, alla vi nu (vuxna) levande som orsakat eller förvärrat klimatförändringen genom att leva våra liv med utgångspunkt i det sammanhang som våra förfäder har ställt upp för oss. Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv för min del i klimatförändringen. Det har tagit mig dryga 50 år att nå den insikt jag tycker mig ha nu. Jag får skylla på oförnuft eller som en sköterska sa till mig inför min (lyckade) tumöroperation: När man är 30 är man odödlig, när man är 50 vill en inte ha någon knöl. Inte heller vill +50-åringen ha en okontrollerbar och oberäknelig klimatförändring orsakad av människan.

Jag tror på mig och dig men i mina dystraste stunder tror jag att vi inte kommer till rätta med klimatförändringar och andra miljöproblem förrän även de giriga och de våldsamma inser att utan bra miljö kan de stå där med sina fulla plånböcker och sina blanka vapen och uppleva hur de dör ut på grund av förstört dricksvatten och uttorkad mark. När även de begripit kan de efter förmåga använda sina resurser för att Rädda världen.

För 17 hundra hennar – kom igen nu, nu kavlar jag och du upp ärmarna och tar i för att Rädda världen i det skick som vi och kommande generationer behöver ha den. Jag och du översvämmar Big data med Rädda världen och vi bryter vanor som bidrar till klimatförändring och byter till vanor som är klimatsmarta, och vi gör det nu!

All I am saying – is give climate a chance: Rädda världen.

Publicerat i jag hade en dröm / I had a dream, svenska | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Save the World

In the biggest Swedish daily newspaper it was on Christmas eve questioned if we in Sweden live on the same planet as people in Dubai, where gasoline costs less than two Swedish crowns, which is a lot cheaper than here today and some twenty times lower what the price is supposed to be considering the environmental cost for each liter. What I have heard when visiting Japan and from a friend visiting Antarctic; no one can recall that the month of November has ever been as warm as 2013. Here in my region I have only had my long underpants on one time so far this so called winter. I read about climate changes making the life of nomads in Mongolia difficult and are threatening the existence of South African farmers growing rooibos. The answer on the question is: Yes. This knowledge should mean that we humans now, at once and immediately, start to act for a fossil free society in order to stop the ongoing climate change.

Fracking is seen as a way to get out of the fossil dependency from carbon usage (www.what-is-fracking.com). At the same time fracking might be a way to release even more carbondioxide and by this even losing our climate. (Not to mention other environmental influences.) It is not easy to know what is right and what is wrong, but the IPCC is convinced: human influence on the climate system is clear (www.ipcc.ch).

Now you and me, on our own and together, have to use our inner wisdom and let ourselves be the change that will make it possible for us humans to exit the dark tunnel of climate threat and enter into the bright future that should be ours.

”How can we sleep while our beds are burning” sings Midnight oil and R.E.M. ”It’s the end of the world as we know it”. Come on now! Let us show them better.

Instead of liking or disliking these my words you can decide to 2014 do at least three things of your choice in order to reduce the human load on the ecosystem of the earth. Go on telling everyone what you do and write it on your facebook to inspire more of us. It does not matter if IPCC or the frackers are right or wrong – come on now. Let us do it. Let us all struggle for the same goal, to ”Save the world”. I continue to say no to food containing palm oil (save the rain forests, use rape seed oil), to pick up every piece of aluminium (energy saving) and buy ecological and Fair trade.

Listen to this Swedish classical (with English subtitles and even without; an easy intrigue) http://www.youtube.com/watch?v=vs5MoMSmD28 and you can have a good undisturbed sleep knowing you are doing what you can, to save the world.

Publicerat i français | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Rädda världen

Bor vi på samma planet som de i Dubai där bensinen kostar under två kronor litern? frågades i en insändare i Dagens Nyheter på julafton. Vad jag hört från såväl Japan som Antarktis, har november inte i mannaminne varit lika varm som i år och här i Halland har mina långkalsonger bara varit på en gång denna ”vinter”. Jag läser att klimatförändringarna gör nomadlivet i Mongoliet svårare och att sydafrikanska rooibosodlare riskerar att försvinna i takt med att klimatet blir värre. Svaret på insändarens fråga är alltså Ja. Denna insikt borde innebära att vi människor nu, bums och omedelbart, börjar agera, bland annat för ett fossilfritt samhälle för att få mindre klimatpåverkan.

Fracking (www.dn.se/ekonomi/usa-gas-ritar-om-energikartan/) anses kunna vara en lösning för att komma ur det fossila kolberoendet. Samtidigt kan fracking innebära att vi istället för att få slut på olja kommer att få slut på klimat på grund av utsläpp av ännu mer koldioxid. Det är inte lätt att veta vad som är rätt men enligt IPCC stiger jordens temperatur på ett sätt som bara kan bero på människans påverkan (www.naturvardsverket.se/IPCC ).

Du och jag, var och en för sig och tillsammans, måste nu vara kloka och använda vår inre visdom och själva vara den förändring som gör att vi människor kan komma ut ur dagens mörka klimathotstunnel och in den ljusa framtid som borde kunna vara vår.

”How can we sleep while our beds are burning” sjunger Midnight oil och R.E.M. ”It’s the end of the world as we know it”. Kom igen nu! Ge dem svar på tal.

I stället för att ogilla eller gilla detta inlägg kan du bestämma dig för att under 2014 minst göra tre saker för att minska människans miljöbelastning på jorden. Tala om för alla vad just du gör och skriv in det på din facebooksida så fler kan inspireras. Strunta i om IPCC eller fracking-folket har rätt eller fel – kom igen! Nu kämpar vi alla för ett och samma mål; att ”Rädda världen”. Själv fortsätter jag att bojkotta alla matprodukter med palmolja i (rädda regnskog, använd rapsolja), fortsätter att plocka upp alla aluminiumburkar och annan aluminium som ligger slängda och lägger i metallåtervinningen (sparar mycket energi) och fortsätter handla ekologiskt och rättvisemärkt.

Lyssna på den här klassikern http://www.youtube.com/watch?v=vs5MoMSmD28 och sov sedan gott i vetskapen om att du, och jag, gör så gott vi kan för att Rädda Världen.

Publicerat i français | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Published in Hallands Nyheter 2013-02-19 (in Swedish) Energy from the sun is captured by solar panels on noise barriers and wind energy from passing traffic is transformed into street lights. Now I in quietness await the moment when the energy wasted as traffic noise is also harvested.

Publicerat i insändare / letter to an editor | Märkt , | Lämna en kommentar

Hallands Nyheter 130219 Solenergi fångas på bullervallar utmed vägar och vinddrag från trafik driver gatubelysning. Nu väntar jag i all tysthet på den dag då energislöseriet som är trafikbuller samlas in och används.

Publicerat i insändare / letter to an editor | Märkt , | Lämna en kommentar

högre hus sparar åkermark

Ibland är kanske tankarna egentligen läsvärda men uttrycksförmågan sämre, eller så får insändaren inte plats eller något annat, men faktum är att inte allt publiceras. Så här är en av dem som tidningen inte ville ta in. Eftersom Halland fått kritik av Jordbruket genom att pekas ut som tillsammans med Skåne vara det län som bebygger mest åkermark procentuellt sett, är insändaren aktuell än idag.

”Nu är byggnadsställningarna borta och det är dags att experimentera. Tänk dig de sex nya huskropparna på de gamla parkeringarna vid Kvantum resta på högkant. Först ett, sedan nästa och nästa tills alla sex står på högkant. Hur ser det ut? Hur känns detta? Vänta vänta… innan du tänkt till slut, ställ nu ett hus på ett annat så att det totalt blir tre högre hus med två nuvarande huskroppar i höjd. Känn efter hur det känns, hur ser det ut? Förresten, vänta, också innan du tänkt denna tanke färdigt, pröva nu att ställa alla på varandra. Vad sägs?

Går inte? Jaså, varför inte? Aha, höghuset skulle störa Varbergs siluett. Fast, från Kanonbergets topp ses redan de nya husen sticka upp och vyn är påverkad.

Varför nu detta tankeexperiment? En orsak är att på den mark som frigörs skulle Varberg kunna göra en mindre park där folk kan strosa omkring och må bra. Men nä, jag begriper att detta inte låter sig göras ens i tanken. Även om förtätning är modellen för att komprimera det växande Varberg och minimera vår ekologiska påverkan så är småstadens värnare starkare än en humanekologs åsikter.

Alltså, i stället för att placera höghuset i centrum reser vi det på någon av alla de jordbruksmarker som kommunen ska bygga på. Här kan det ställas så att ingen störs av skuggning. Massor av mark som skulle gått till spillo under enfamiljshus efter enfamiljshus kan användas till något bättre, som Varbergs nästa stadspark, eller till nya kolonilotter för hushållsnära odling eller varför inte låta jordgubbs­odlingarna närma sig folket istället för som nu tvärt om. Kollektivtrafiken blir lättare att planera och till och med våra gigantiska stadsbussar fylls under ett enda stopp vid höghuset.

Självklart ska detta eko-hus stå emot vind utan varken drag inomhus eller att orsaka närmast orkanbyar runt knutarna. Istället tämjs och används vindkraften och på varenda ledig väggyta som vetter mot solen utvinns solenergi. Regnvattnet som träffar huset koncentreras till minivattenkraftverk på sin väg mot marken, osv. Längst upp finns ett par våningar med det nya Ungdomens hus, ett café, restaurang, gym, pool och andra lokaler, inte minst för de boende i huset men också för andra kommuninvånare och tillströmmande från när och fjärran, som alla vill se ut över världen från denna ekologiska topplats.”

Publicerat i refuserade insändare / no letter to any editor | Lämna en kommentar

Apelviken och subjektiviteterna

Det är berusande att springa i vattenbrynet.  Jag smakar på luften som forsar in i min mun.  Vi tävlar om vem som ska komma först fram till kiosken längst bort på stranden. Vattnet skvätter. Vi blir våta långt upp på benen så till och med den nedersta delen av våra tröjor börjar droppa. Benens bruna färg är nästan förvånande.  Under fötterna känns sandens mönster formade av vågorna hård och mjuk på samma gång. Det är ganska kallt. Vem bryr sig? Vi äger.

Vid kiosken luktar det som vanligt av en blandning av kaffe och tjära. De gula löpsedlarna viftar lite i vinden och trägolvets fuktiga och sandiga kyla sätter sig mellan tårna. Ljudet av våra steg på träplankorna får mig att rysa lite, som när man drar naglarna mot svarta tavlan. Hemma i stugan igen tänder vi ett ljus på bordet. Varmkorven värms upp i grytan över spritköket och när vi ätit slänger vi oss i de väggfasta sängarna, tuggar på vårt godis och läser böcker från biblioteket.

Det är länge sedan nu. Det var dagar av frihet då känslan av att vara en del av stranden upphävde all tid. Det var lite farligt och spännande – en upplevelse som trots åren som gått sitter kvar i min kropp och mitt sinne. Vi var ensamma i Apelviken utan badgäster för vädret var uselt och föräldrarna hade släppt iväg oss några dygn för att själva få lugn och ro inne i sta’n. Vi var fyra kusiner och jag var yngst, kanske 9 år.

Livet gick vidare och det hann bli 70-tal. Då kom jag åter till stranden i Apelviken. Den här gången kom jag farande från Schweiz i min blå Bubbla med vindsurfingbräda på taket. Helt rätt. Var jag först på vågorna rentutav, med en sådan bräda?  På min Windsurfer forsade jag fram och förundrades av känslan av ensamhet, allt medan några få undrande betraktade mig från stranden. Aldrig hade jag kunnat drömma om att viken som jag nu bor alldeles nära, ganska snart skulle fyllas av vind- och kitesurfare från när och fjärran. Så fort som vinden blåser, fylls viken av dem, i sol som i regn. De mångfärgade seglen ser ut som fjärilar i vinden. De flyger fram och tillbaka över vattnet och det är förundransvärt att inte ingen krockar eller trasslar in sig någon annans linor eller bommar. Är det badväder försöker några modiga att ta sig ut till vågorna utan att riskera komma emellan.

Apelviken drar till sig oss vatten- och strandälskare. Sommarhusen står tätare och tätare och kryper allt närmre vattenkanten. Restauranger, caféer och uthyrningslokaler för diverse vattensporter lockar människor som firar sommar med den stora önskan att få uppleva stranden precis så som de drömt om hela vintern. Ljudet från restaurangens musikscen flyter ut över strandråg och trift, husvagnar, SUPare och cyklister. Jag själv zickzackar mig fram så gott det går utmed gångvägen för att framåt kvällen se om jag kan hitta en bra badplats lite längre bort på klipporna där även hunden får vara med.  Alla gör vi anspråk på utrymmet, i vattnet som på land. Det är vår allmänning och vi tar den för given. Men vi har blivit fler och har olika idéer om hur vi vill använda oss av den. Och naturen, vad händer med den?

De olika anspråken behöver inte leda till osämja, även om jag känner att jag själv blir sur när en träningscyklist nästan mejar ner mig på vägen mot Subbe fyr. Det får mig att tänka på The Tragedy of the Commons som skrevs av Garett Hardin 1968. Han hävdade att allmänningarna skapar ett dilemma eftersom alla använder dem efter eget bevåg, men utan att ta ansvar för deras fortlevnad och andras behov. Eftersom jag är en positiv person går jag vidare i tankarna. Då hamnar jag istället hos Andrea Nightingale som just gett en kurs på Göteborgs Universitet. Hon talade om värdet av subjektiviteter som uppstått ur familje-och vänskapsband, tillit och andra irrationella aspekter vid ett hållbart nyttjande av allmänningar och långsiktigt miljöarbete. Vi kan alltså inte enbart med olika mätinstrument logiskt försöka ringa in områden för olika typer av användning och basera oss på de rationella hårddata vi lyckas ta fram. Nej, det är mer komplext än så om vi ska uppnå hållbarhet för en allmänning. Förutom det rationella bör vi, enligt Nightingale, ta hänsyn till allt det där andra, det som vi kanske till och med gärna vill klassa som luddigt och flummigt och helt utanför den vanliga bedömningsramen vid miljöarbete, det emotionella.

En utvecklingsplan för Apelviken är på gång – alltså, en plan om hur Apelviken ska utvecklas. Jag blickar ut över viken och försöker tänka mig in i vad det kan innebära. Kan man verkligen utveckla en strand? Jag känner mig skeptisk inför begreppet som används i så många sammanhang, men där betydelsen har blivit en enda, det vill säga att något blivit ’ekonomiskt intressant’. I fallet med Apelviken betyder det att den blir konverterad till en resurs, något som kan köpas och säljas. Visst är den en resurs för Varberg som turistort, men det är också en naturlig strandremsa under allt hårdare tryck från människor som besöker den under en kort och intensiv period. Det ekologiska systemet runt viken kommer att förändras och bli allt mer sårbart. Hur de hårda vindarna under höst och vinter kommer att nöta på sanddynorna i framtiden vet vi inte och hur de förändrade vattenutloppen från hagmarken runtomkring kommer att påverka ljungheden får vi se. Något vi däremot kan utgå ifrån är att människan påverkar naturen och kan få ekosystem att krascha. Det gäller även Apelviken.

Andrea Nightingale talar till mig igen. Det går att lösa. Det gäller dock att lyssna till alla dem med intresse i en allmänning sedan länge för att kunna förstå hur den bäst ska kunna bevaras. Det handlar om att lyssna till dem som observerat, som upplevt, som använt och som känt.

Och stranden vad säger den? Vad säger sanden och vassen, vågorna och vinden?  Vad säger strandskatan och lärkan? Jag vänder örat mot vinden och lyssnar intensivt. Då hör jag stegen av mina fötter i vattnet en gång för länge sedan och återfår för ett ögonblick det som är Apelviken.

Ann-Marie

Publicerat i svenska | Lämna en kommentar